Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
J. P. JACOBSEN.
det ej ett ögonblick kan falla in att tvifla på sig
själf. Och derför blef detta Marié Grubbes tredje
äktenskap det enda förhållande, under hvilket hon
ej knotade, från hvilket hon ej drömde sig bort.
Och dock var det en karrikatyrbild på den dröm,
som en gång var hennes.
Man har riktat en annan förebråelse mot
teckningen af Marie Grubbes karaktär, som skulle
kunna tyckas vara af högst allvarsam natur. Man
har sagt, och det tämligen allmänt, att Marie Grubbe
under hvaije nytt stadium varit så olik sig själf,
sådan hon var i ett föregående, att man står rådvill,
om man värkligen har att göra med samma person.
Och man har noterat detta som en stor brist hos
författaren. Men granskar man så slutet, där magister
Holberg samtalar med Marie om hennes lefnads
öden, så finner man ju, att just detta varit något
författaren velat betona. Det är ett spörsmål, han
uppställer.
Det fins säkert ingen, som ej lagt märke till
så skarpt begränsade skeden i ^itt lif, att när han
jämfört sitt s. k. jag nu, med hvad det var då, han
erfarit en känsla, som tänkte han på något aldeles
främmande. Jag tror, att man knappast behöfver
hafva genomgått så starka växlingar som Marié
Grubbe, för att man vid tanken på sig själf under
olika perioder af sitt lif på frågan: »Men de har
jo kun havteerø sjæl?»—skall instämma i hennes
dröjande fråga: »Ja, har jeg?» Och hvad säkert
är, det är just denna brist på enhet, eller kanske
denna svårighet att se enheten, författaren velat
hålla fram. Det är denna människonaturens under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
