Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slag, fingo emellertid konstaplarna ut honom ur
salen, och dörren stängdes.
Elisabet hade icke rört sig, ehuru hon var blek
som ett lik. Hon svarade icke genast, då man talade
till henne, och det dröjde länge, innan man lyckades
aflocka henne en fullständig berättelse om nattens
händelse. Hon talade afbrutet och så knappt söm
möjligt.
Det var den kalla luftströmmen från den intryckta
fönsterrutan, som väckt henne. Derpå hade hon
sett ett besynnerligt, irrande ljussken, hört hviskningar
och plötsligt kommit under fund med, att det var
menniskor inne i rummet. De hade kommit fram
till hennes säng, två, mörka skepnader och hon hade
tyckt, att hjertat ville stanna under en skärande
ångestsmärta, som genomlöpte hela hennes kropp.
Hon var som isad, förlamad, och det var endast den
omedvetna sjelfbevarelseinstinkten, som ledde henne
att sluta till ögonen och låtsa sofva. Ett par
gränslöst långa ögonblick hade hon ännu hört dem
omkring sig. Slutligen smögo de bort och in i kontoret.
Hennes skärpta öra iakttog rasslet med dyrkarna.
Helt sakta vek hon undan täcket, kröp nr bädden
och var i två språng vid dörren.
Då hon tystnat strök hon sig öfver pannan med
en frånvarande min. Föräldrarnes omhuldande
ömhet, faderns förtjusning öfver att åtminstone den ena
af brottslingarna blifvit gripen och syskonens beun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
