Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dran för systern, hjältinnan, kunde icke upplifva henne.
Hon gick som en drömmande hela förmiddagen. Först
på eftermiddagen, då hennes far tillfälligt gick förbi
henne och klappade henne på hufvudet, upplöstes
helt oväntadt den onaturliga stelheten, och hon utbröt
i häftiga snyftningar, som aldrig ville taga slut. Men
alltemellanåt framstötte hon: »Åh, pappa, pappa,
han skall mörda mig!»
Fadern försökte förskräckt att lugna henne, och
syskonen betraktade förvånade sin hjeltinna, som grät.
»Jo, jo, han ska’ göra det, bara han kommer ut
igen» — upprepade hon under halfqväfda snyftningar.
»Det sa’ han.»
»Du ska’ väl inte fästa dig vid, hvad en drucken
menniska säger», sade fadern allvarligt.
Drucken! Nej, det ville hon inte tro att han
varit, fastän fadern försäkrade det henne om och om
igen. Det gjorde alldeles intet intryck, hvad man
sade henne. För öfrigt brydde hon sig icke om, i
fall han varit nykter eller ej. Hon såg bara hans
förfärliga ögon framför sig och hörde de förfärliga
orden. Åh, han skulle nog försöka hämnas på henne.
Det visste hon. Han ångrade, att han inte tystat
henne, då hon låg i bädden.
Modern förde ut syskonen. Man gjorde allting så
tyst och stilla omkring henne som möjligt. Hon fick
byta om rum för att icke påminnas om den
föregående natten, och en af jungfrurna låg inne hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
