Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de förvånande rika fynd, som i senaste tid gjorts i
Grekland och Rom, riktat uppmärksamheten derpå.
Löst kan frågan på långt när ej sägas vara genom
dessa fynd, men man torde nu dock kunna bedöma
den klarare än fordom. En generell regel, gällande
för alla tider och alla konstverk, skall troligen aldrig
kunna uppställas, och såsom jag tror har bruket i
detta fall farit ytterst vexlande både under olika tider
och inom samma period.
De äldsta grekiska gudabilderna voro endast —
som vi af litteraturen veta — ett slags träklossar, som
man ej ens sökt ge mensklig gestalt, och först så
småningom förmådde man omskapa dessa fetischer
till något, som liknade menniskofigurer. Dylika
primitiva träbilder omtalas ofta inom litteraturen såsom
orörliga figurer med slutna fötter och armarna tryckta
tätt intill sidan samt — hvad som här är af vigt —
starkt målade och klädda i verkliga kläder. Ett minne
af denna period inom konsthistorien halva vi i antikens
mest berömda relief — den stora frisen i Partenon,
som framställer atenarnes stora festtåg upp till
stads-gudinnans helgedom. Syftet med detta festtåg var
att till Pallas Athene högtidligen öfverlemna en
dyrbar peplos eller stickad mantel, med hvilken
gudinnans bild i äldre tider hvart 4:de år omkläddes.
Den Hera, hvilken fanns uppstäld i Olympia, erhöll
hvart 5:te år en mantel, som stickats af qvinnorna
i Elis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
