Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De primitiva konstnärernas afsigt var således —
som man häraf ser — att så vidt det i deras
förmåga stod återgifva verkligheten utan all konstnärlig
idealisering. Endast den röda färg, med hvilken dessa
gudabilder voro bestrukna, anger möjligen ett försök
att höja framställningen öfver verklighetens nivå, ty
under dessa tider — och äfven sedermera —
betraktades rödt såsom en särskildt högtidlig fåi’jg; t. o. m.
Roms fältherrar lära vid sina triumftåg liafva
upp-trädt med rödmålade ansigten.
Äfven då denna träskulptur utvecklats till mera
konstnärliga former, qvarstod naturligen behofvet och
nödvändigheten att måla dessa arbeten i så
naturtrogna färger som möjligt, och häri styrktes grekerna
genom den bekantskap, som de vid denna tid —
600-talets slut — gjorde med den ypperliga och
natur-troget målade egyptiska träskulpturen.
Den andra arten af urgammal skulptur var
terrakottaskulpturen, som framträder först i Mindre Asien
och på öarne och sannolikt röjer en påverkan från den
assyriska lerplastiken. Också här var materialet
sådant, att farg var nödvändig, och äfven under konstens
mest utvecklade tid var terrakottaskulpturen i regeln
alltid fullständigt målad. Jag behöfver blott erinra
om dessa små, älskliga s. k. Tanagrafigurer, som
finnas från nästan alla perioder af grekisk konst; de äro
elegant, men naturalistiskt målade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
