Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Urspårade
- 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Urspårade
1
Förstadsgränden består av två rader eländiga, tätt
hopträngda envåningskyffen, som gör ett jämmerligt intryck
med sina sneda väggar och bågnande fönster. De
förvittrade taken på dessa människoboningar, som har blivit
grundligt gnagda av tidens tand, är lagade med barkbitar
och bevuxna med mossa, vilket ger dem ett brokigt
utseende. Här och där reser sig höga stänger med starholkar
över dem, och förvildade vide- och fläderbuskar sprider
en sparsam skugga med sitt dammiga lövverk som utgör
den enda grönskan i det av armod präglade
förstadskvarteret.
Likt ängsliga kaniner bligar de små kyffena på varandra
genom sina dunkla, av ålder grönskiftande fönster. Mitt
på gatan slingrar sig i mångfaldiga bukter gropiga
hjulspår uppför berget. Här och där ligger gräsbevuxna högar
av grus och all möjlig bråte - lämningar av eller förarbeten
till de dammbyggnader med vilka grändens invånare en
gång förgäves sökte dämma upp de floder av regnvatten
som strömmar ner från den övre staden. Däruppe på
bergåsen ligger vackra stenhus dolda i välskötta trädgårdars
täta grönska, kyrktorn reser sig högt mot den blå himlen,
och deras förgyllda kors glänser klart i det bländande
solskenet.
I regnväder tömde staden all sin smuts, under torka allt
sitt damm ner genom gränden. Alla dessa små snuskiga
kyffen såg också ut som om de av en jättehand hade
vräkts ner från bergstoppen som onyttiga sopor vilka man
inte hade bruk för däruppe. Bergssluttningen var
översållad av dessa tillplattade halvruttna baracker som
genom sol, damm och regn hade fått den smutsgrå färg som
är karakteristisk för gammalt trä.
Vid änden av gränden stod, liksom uteslutet ur stadens
gemenskap och förvisat hit till foten av berget, ett långt
tvåvåningshus som efter sin siste, utan arvingar avlidne
ägares död hade kommit i stadens ägo och sedan sålts till
köpmannen Petunnikov. Det var det sista i raden. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urspar/0015.html
