Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbredde sig ett öppet fält som ungefär en halv verst[1]
från huset stupade brant ner mot floden.
Den stora urgamla byggnaden stack av mot hela
omgivningen genom sin påfallande dystra prägel. Den lutade
snett och vint, av fönstren hade inte ett enda bibehållit sin
ursprungliga regelbundna form och glasrutorna i de
trasiga ramarna hade dyvattnets smutsigt grönaktiga färg. I
mellanrummen mellan fönstren syntes djupa springor och
mörka fläckar efter den avfallna rappningen. Det var som
om tiden i dessa hieroglyfer hade skrivit husets historia
på dess egna väggar. Taket, som sänkte sig djupt ner mot
gatan, förhöjde ytterligare det bedrövliga intrycket, för
det såg ut som om det hukade sig ner mot marken för att
ödmjukt ta emot dödshugget som skulle förvandla det till
grus, en formlös hög av murkna spillror.
Gårdsporten stod öppen - den ena porthalvan hade
ryckts loss ur gångjärnen och låg på marken, och i
springorna mellan dess ribbor stack gräset upp; det täckte hela
den stora ödsliga gården. Längst bort stod en liten låg
byggnad, svart av sot, med ett åt gårdssidan sluttande
plåttak. Det stora huset var obebott, men i
gårdsbyggnaden, som förut varit smedja, hade före detta ryttmästaren
Aristid Fomitj Kuvalda inrättat ett natthärbärge.
Det inre av härbärget bestod av en mörk långsträckt
håla med fyra famnars bredd och tio famnars längd,
upplyst från ena sidan av fyra små fyrkantiga fönster och en
bred dörr. De orappade tegelväggarna var svarta och
nedrökta liksom taket, som var gjort av botten på en gammal
båt. Mitt i rummet, på samma plats där smedjehärden
hade stått, fanns en väldig eldstad, och runtomkring den
och utmed väggarna sträckte sig breda britsar, på vilka
det låg högar av all möjlig lump - nattgästernas
sängkläder. Det luktade rök av väggarna, fukt av det leriga
golvet, svett och snusk av trasorna på britsarna.
Ägaren av natthärbärget hade sin plats ovanpå ugnen,
och britsarna omkring den var hedersplatserna för de
gäster som åtnjöt ryttmästarens särskilda ynnest och vänskap.
Dagarna tillbragte Kuvalda vid ingången till härbärget i
ett slags stol, som han själv hade förfärdigat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
