Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natthärbärge av vämjelse, förbluffade över den före detta
prästens smutsiga fantasi, medan han med sammanknipna
ögon och likgiltig min berättade sina oanständiga
anekdoter och historier. Hans fantasi var outtömlig, han kunde
dikta och berätta hela dagen från morgon till kväll utan
att upprepa sig en enda gång. Kanske en stor skald hade
gått förlorad i honom eller åtminstone en mindre vanlig
berättare som kunde ge liv åt allt omkring sig och med sitt
visserligen grova och fula men ändå målande och
kraftfulla språk blåste liv till och med i stenarna.
Det fanns ytterligare en klumpig pojke där som
Kuvalda döpte till "Meteorn". Han hade infunnit sig en dag för
att tillbringa natten i ryttmästaren asyl och hade sedan
till de andras förvåning blivit en av härbärgets stamgäster.
I början lade man inte märke till honom, han gick som de
andra till sitt arbete på dagen. Men på kvällarna höll han
sig alltid i närheten av den trängre krets av vänner som
ryttmästaren samlade omkring sig, tills han slutligen blev
uppmärksammad av denne.
- Hör på du - vad är du egentligen för en? frågade
Aristid Kuvalda.
- Jag är en barfotalasse, svarade pojken kort och rakt
på sak.
Ryttmästaren mönstrade honom med kritisk blick. Han
hade ett enfaldigt ansikte med utstående kindknotor och
trubbnäsa; håret var tämligen långt. Han hade blå blus
utan skärp, och på huvudet satt resterna av en halmhatt.
Fötterna var bara.
- Ett nöt är du, förklarade Aristid Kuvalda. Varför
snor du alltid här omkring oss? Vi har inte något bruk
för dig, min gosse... Super du? Nej?... Kan du stjäla?
Lika lite. Gack därför och lär dig det och kom igen när
du har blivit människa...
Pojken skrattade.
- Nej, jag vill stanna hos er...
- Varför det?
- Jo, därför...
- Ack, en sån meteor! utbrast ryttmästaren.
- Jag ska ge honom en orre så han känner det, erbjöd
sig Martianov.
- Varför det? frågade pojken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
