Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jo, därför...
- Och jag tar en sten och slår in skallen på er, svarade
pojken med tillbörlig aktning.
Martianov skulle helst ha tagit honom i kalufsen med
detsamma, men Kuvalda lade sig emellan.
- Låt honom vara, sade han, det är när allt kommer
omkring en viss frändskap mellan honom och dig eller
kanske med oss alla. Du vill örfila upp honom utan att
ange något skäl - och han vill leva här med oss utan att
ange något skäl för det precis som du. Fan må ta
honom... ingen av oss kan ju ange något skäl för att vi lever
så här och inte annorlunda... Vi lever förstås - men
varför? Jo, därför, är vårt enda svar... Och det säger han
också... låt honom alltså vara ifred.
- Ni borde hellre hålla er borta från oss, unge man,
tillrådde skolläraren och såg på honom med sin svårmodiga
blick.
Pojken svarade inte och stannade kvar. Småningom
vande sig de andra vid honom och lade slutligen inte
märke till honom. Men han levde ibland dem och gav akt
på allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
