Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fann nöje i att förarga folk, inföll elakt:
- Ja, det finns inte längre några människor på jorden
sen adelsmännen har börjat svälta ihjäl...
- Du har rätt, du bastard av groda och spindel, ropade
ryttmästaren, sen adeln har råkat i utförsbacken finns det
inga människor mer. Det finns bara köpmän... och det
släktet är mig i själ och hjärta förhatligt.
- Jag kan gott förstå det, bror - de har ju trampat dig i
stoftet...
- Trampat mig i stoftet? Jag har gått under av kärlek
till livet, ditt nöt! Jag har älskat livet... Men köpmannen
förhärjar och ödelägger det. Därför avskyr jag honom...
inte därför att jag som adelsman anser mig bättre.
Förresten är jag inte alls någon adelsman utan en
"fördet-ting", lägg det på minnet! Jag spottar numera på allt och
alla... För mig är livet en älskarinna som har svikit mig
och som jag därför straffar med det djupaste förakt och
likgiltighet.
- Nu ljuger du! sade "Avskrädet".
- Vad, ljuger jag? röt Aristid Kuvalda blossande av
vrede.
- Skrik inte så, sade Martianov med sin kalla klara
basröst. Vad tjänar det till att gräla? Köpman eller adelsman
- vad angår det oss?
- De är lika goda kålsupare bägge två och kan lugnt ta
varandra i hand, insköt diakonen Taras.
- Sluta nu, "Avskräde", sade skolläraren lugnande. Vem
bryr sig om att ytterligare salta en salt sill?
Han är en avgjord fiende till allt gräl och bråk. Då
lidelserna börjar svalla omkring honom får han ett
smärtsamt drag kring läpparna och bemödar sig på ett lugnt och
förståndigt vis att försona de stridande. Lyckas det
honom inte lämnar han sällskapet. Det vet ryttmästaren
mycket väl, och om han inte har druckit mycket mer än
törsten fordrar lägger han band på sig för att inte i
skolläraren förlora sin bästa åhörare.
- Jag säger än en gång, fortfor han en smula lugnare,
att jag ser livet i händerna på fiender - inte bara fiender
till adeln utan till allt ädelt överhuvudtaget... i händerna
på omättliga människor som inte är istånd att ge det
någon glans ...
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
