Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallar döden tycktes förolämpad av en berusads närvaro
vid den högtidliga akt då den utkämpar sin kamp med
livet. Den beslöt därför att förrätta sitt känslolöst
grymma verk så skyndsamt som möjligt - det flämtande bröstet
drog ännu en gång djupt efter andan, så följde ett sakta
stönande, en skälvande krampryckning... Skolläraren
sträckte ut sig och var död.
Kuvalda stod och raglade av och an medan han
fortsatte med sitt tal.
- Vad felas dig då, Filipp? Ska jag skaffa dig en sup ...
va? Nej, Filipp, låt hellre bli att supa... var återhållsam,
övervinn dig själv ... Eller sup om du vill! Varför ska man
vara återhållsam, det skulle jag gärna vilja veta! Av vilken
förnuftig orsak... va, Filipp? Inte sant?
Han grep honom i foten och drog honom närmare till
sig.
- Aha... du har somnat, Filipp. Nå, så sov, sov... jag
önskar dig en god natt!... Imorgon ska jag utförligt
utveckla alltsammans för dig - du ska ge mig rätt i att
människan inte behöver neka sig något... Men sov nu ... ifall
du inte är död...
Han gick ut genom dörren - bakom honom förblev allt
tyst. Då han kom fram till kamraterna förkunnade han
för dem:
- Han sover... eller han är död... jag vet inte... Jag är
visst inte riktigt ny... nykter...
Tjapa lät huvudet sjunka ännu djupare mot bröstet och
gjorde korstecknet... Martianov kröp tigande ihop och
lade sig ner. "Meteorn", den enfaldige pojken, började
sakta snyfta och jämra sig som en sörjande kvinna.
"Avskrädet" kastade sig oroligt av och an på marken och svor
halvhögt.
- Måtte hin håle ta er, era plågoandar! Han är död ...
Vad är det med det? Varför behöver jag veta det? Varför
berättar ni mig det? När tiden kommer måste jag också
dö ... likaväl som han... och som alla andra...
- Det stämmer! sade ryttmästaren högljutt medan han
tungt lät sig falla ner på marken. När tiden kommer måste
vi alla dö, vi likaväl som de andra... ha ha! Hur vi lever ...
det gör detsamma. Men dö ska vi - som de andra. Det är
allt levandes mål, tro mig! Ty människan lever bara för
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
