Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 13 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dö, och hon dör... Och när så förhåller sig... gör det
inte då alldeles detsamma vad hon dör av eller hur hon
dör och hur hon levat? Har jag inte rätt, Martianov? Låt
oss nu dricka ännu ett glas - och ett till - så länge vi
lever ...
Det började dugga. Ett tätt, tryckande mörker svepte
in de mänskliga gestalterna som låg på marken, kuvade
av ruset eller sömnen. Ljusskenet som trängde ut från
härbärget blev allt mattare - så flammade det plötsligt upp
och slocknade. En vindstöt hade blåst ut lampan, eller
också var det slut på oljan. Skyggt och obeslutsamt föll
regndropparna på härbärgets plåttak. Uppifrån staden
ljöd enstaka, dova, långdragna klockslag. Det var
kyrk-väktarna som klämtade. Sakta svävade metallklangen
genom det nattliga dunklet och dog bort, men innan ännu
den sista skälvande tonen hade förklingat dånade ett nytt
slag och klang som en vemodig suck genom nattens
stillhet, liksom väckande den ur dess slummer.
14
Tjapa var den förste som vaknade på morgonen.
Han lade sig på rygg och blickade uppåt - endast på det
viset kunde han till följd av halsens ställning se himlen
över sitt huvud.
Ett jämnt grått dok täckte himlavalvet. Det var som
om det fuktiga kyliga dunklet hade förtätat sig däruppe.
Det hade släckt solen och sände istället för den strålande
munterheten i det ändlösa blå en tråkig dysterhet ner till
jorden. Tjapa korsade sig, stödde huvudet mot armbågen
och spanade runtomkring för att se om det fanns något
brännvin kvar. Flaskan stod där, men den var tom. Han
kiev över de sovande kamraterna och undersökte de
använda glasen. Faktiskt, där fanns ännu ett som var nästan
fullt! Han tömde det, torkade av läpparna med rockärmen
och började ruska ryttmästaren i axeln.
- Hallå, stig upp... hör du?
Kuvalda lyfte upp huvudet och såg på honom med slöa
ögon.
- Man måste anmäla... hos polisen... Men stig upp då!
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
