Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid likets fötter.
- Herren vare mig nådig ... Till begravning av det
syndiga stoftet.
- Vad för slag? röt Aristid Kuvalda. Vad understår du
dig!... Till begravning? Ta genast bort det! Ta bort det,
hör du! Den skurken vågar erbjuda sina syndapengar till
en hederlig människas begravning! Jag slår dig sönder och
samman!
- Ers högvälborenhet - hör ni! pep köpmannen alldeles
förfärad medan han klamrade sig fast vid
poliskommissariens arm. Läkaren och domaren skyndade till
undsättning, och kommissarien skrek:
- Hitåt, Sidorov!
"Fördettingarnas" kompani trängdes i dörren och
iakttog med livlig nyfikenhet vad som tilldrog sig vid
dödsbädden. Kuvalda svängde knytnäven över Petunnikovs
huvud som ett rasande djur och rullade vilt med de
blod-sprängda ögonen.
- Kanalje! Tjuv! ropade han. Ta genast bort dina
pengar, ditt usla avskum! Ta dem, säger jag ... annars
spikar jag fast dina kopparslantar i ögonen på dig!
Petunnikov tog med skälvande hand sin fromma gåva
från britsen och sade i det han med den andra armen
skyddade sig mot Kuvaldas knytnäve:
- Ni är mitt vittne, herr poliskommissarie - och ni
också, gott folk...
- Vi är ont folk, herr köpman, hördes "Avskrädets"
knarrande stämma.
Poliskommissarien blåste upp kinderna så att de stod ut
som ballonger och visslade i full förtvivlan medan han
avvärjande höll handen över huvudet på Petunnikov, som
snodde av och an framför honom som om han ville krypa
in i honom.
- Ska jag kanske låta dig kyssa den dödes fötter, du din
etterorm? röt Kuvalda, grep Petunnikov i kragen och
slängde honom som en kattunge bort mot dörren.
Gruppen av "fördettingar" skilde sig hastigt åt så att
köpmannen kunde falla riktigt bekvämt. Han låg utsträckt vid
deras fötter och tjöt, full av ångest och raseri:
- Hjälp! Han mördar mig! Hjälp!
Martianov höjde långsamt foten och måttade med tå-
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
