- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
93

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- jag undrar vad det nu ska bli av?

"Hör på!" fortfar Radda i det hon sticker pistolen i
bältet. "Jag har inte kommit hit för att döda dig utan för
att sluta fred med dig. Kasta bort kniven!" Lojko gjorde
så och såg henne dystert in i ögonen. En sällsam syn var
det, broder! Där stod två människor och blängde på
varandra som vilddjur, och båda var de så vackra och käcka.
Och ingen såg dem utom den klara månen - och jag.

"Nåväl, så hör mig, Lojko. Jag älskar dig!" säger Radda.
Men han bara rycker på axlarna som om han var bunden
till händer och fötter.

"Många tappra män har jag sett, men du är käckare och
skönare både till kropp och själ än alla de andra. Varenda
en av dem skulle ha rakat av sig mustascherna för en blick
av mig och fallit till mina fötter om jag velat det. Men
vad skulle det gagna mig? De är redan förut inte
överdrivet käcka, och jag skulle snart ha gjort dem till fega
stackare. Det är ont om käcka zigenare nuförtiden, Lojko.
Aldrig har jag älskat någon, men dig älskar jag. Men jag
älskar också friheten! Och friheten, Lojko, älskar jag ännu
mer än dig. Men utan dig kan jag inte leva, liksom du inte
heller kan leva utan mig. Därför vill jag att du ska bli min
till kropp och själ!"

Lojko smålog: "Jag hör! Det fröjdar mitt hjärta att
höra dina ord. Fortsätt!"

"Och så är det ännu en sak, Lojko - hur du än må vrida
och vända dig ska jag behålla övermakten, min ska du bli.
Förspill därför inte tiden i onödan - mina kyssar och
smekningar väntar dig... lidelsefullt ska jag kyssa dig,
Lojko! Under mina kyssar ska du glömma ditt fria
även-tyrsliv... och dina käcka sånger, som gläder tappra
zige-narhjärtan, ska inte längre klinga över stäppen. Du ska
hädanefter endast sjunga ömma kärleksvisor för mig, din
Radda... Förspill därför inte tiden - jag har sagt dig allt
detta för att du imorgon ska ödmjuka dig inför mig som
en yngling inför sin äldre kamrat. Fall till mina fötter
inför hela stammen och kyss min högra hand - då ska jag
bli din hustru!"

Detta var alltså vad hon ville, den satans flickan! Aldrig
förr hade man väl hört talas om slikt. Bara för längesen
hade så varit bruk bland Svarta bergens invånare, men

93

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free