Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åter ligger flickan där orörlig och tyst leende. Lojko
sitter på marken och håller sig med båda händerna om
huvudet som om han fruktade att det skulle sprängas
sönder. Sen reste han sig sakta och gick utåt stäppen utan
att se på någon. Nur viskade till mig: "Se efter vad han
tar sig till!" Och jag smög mig efter Sobar i stäppens
nattliga mörker. Så var det, min falk!
Makar knackade askan ur pipan och började stoppa den
på nytt. Jag svepte kappan tätare omkring mig där jag låg
och såg upp i hans gamla, av sol och blåst brynta ansikte.
Han skakade strängt och bistert på huvudet och muttrade
något för sig själv; de tjocka grå mustascherna rörde sig
upp och ner, och blåsten ryckte och slet i håret på hans
huvud. Han liknade en gammal ek, svedd av blixten men
ännu stark och kraftig och stolt över sin styrka. Havet
viskade alltjämt med stranden, och vinden bar alltjämt
dess viskningar in över stäppen. Nonka sjöng inte längre.
På himlen skockade sig moln som gjorde höstnatten ännu
mörkare och hemskare.
- Lojko gick steg för steg med sänkt huvud och slappt
hängande armar, och då han kom till sänkan där floden
flöt fram satte han sig på en sten och stönade. Han
stönade så att mitt hjärta riktigt blödde av medlidande, men
ändå gick jag inte fram till honom. Med ord hjälps ingen
sorg - har jag inte rätt i det? ... Han satt där en timme och
en till och ännu en utan att röra sig.
Och jag låg inte långt därifrån. Natten var ljus, månen
övergöt hela stäppen med silver, och allt syntes vida
omkring.
Med ens får jag se Radda komma ilande från lägret.
Jag blev så glad till mods - den präktiga, käcka flickan!
tänkte jag. Hon gick fram till honom, men han hörde
henne inte. Då lägger hon handen på hans axel. Lojko
spritter till, tar bort händerna från huvudet och ser upp.
Och så rusar han upp och drar kniven! Tänk om han
sticker den i henne, tänker jag och vill ropa dit kamraterna
från lägret och skynda fram till dem, men i detsamma hör
jag Radda säga:
"Kasta bort den! Annars skjuter jag!" Och jag ser
Radda hålla i en pistol som hon siktar mot Sobars panna. En
sån satan var hon! Nå, tänker jag, nu är de då jämnstarka
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
