Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
instörtat tak, sönderbrutna fönsterramar och en källare
som hela sommaren var full av en flytande stinkande
smörja. Gröngrått, halvt raserat och övergivet stod det
där och stirrade mot stån med sina mörka tomma
fönsterhål, likt en av ödet illa åtgången invalid som har körts
bort från stans råmärken och nu jämmerligt avvaktade sin
sista stund. Vid högvatten spolades hela huset av floden,
men fastän täckt av en grön mögelskorpa från taket till
grunden stod det där orubbligt, skyddat av de omgivande
polarna mot alltför täta besök av polisen och därför, trots
att det inte hade något tak, lämpligt husrum åt en hel del
ljusskygga och hemlösa individer.
Där fanns alltid en hel mängd halvt utsvultna
trashankar som höll till i ruinen som ugglor, och jag och
Konovalov var alltid välkomna gäster bland dem för vi tog
med oss var sitt stort vetebröd från bageriet och köpte
under vägen ett kvarter brännvin och ett helt tråg med
"varm mat", lungor, lever etc. För ett par tre rubel kunde
vi sålunda bjuda "glasfolket", som Konovalov kallade
dem, på traktering, och de fick äta sig riktigt mätta.
De återgäldade oss för dessa trakteringar med historier
i vilka den hemska och upprörande sanningen blandade
sig med de mest naiva lögner. Varje historia var som en
spetsvävnad där sanningens svarta trådar utgjorde botten,
mot vilken lögnernas brokiga blommönster avtecknade
sig, och just denna blandning var det som gjorde ett så
smärtsamt och beklämmande intryck. "Glasfolket" tyckte
om oss på sätt och vis och var nästan alltid mina
uppmärksamma åhörare. En gång läste jag för dem
Nekra-sovs "Vem har det bra i Ryssland?", och jämte rungande
skrattsalvor hörde jag många värdefulla anmärkningar
rörande detta ämne.
Varje människa som har besegrats i kampen för
tillvaron och försmäktar som fånge i livets obarmhärtiga
smuts är en större filosof än själve Schopenhauer därför
att en abstrakt tanke aldrig får en så koncis och åskådlig
form som när den pressas ut av lidandet. Livskännedomen
hos dessa människor, vilka hade kastats överbord av livet,
överraskade mig genom sitt djup, och jag lyssnade
begärligt till deras historier medan Konovalov endast hörde på
dem för att argumentera mot berättarens filosofi och dra
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
