Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tack! Det kan jag inte vara med om. Vad är jag för en
familjeförsörjare? Om jag hade kunnat besluta mig för
den saken hade jag väl gift mig för längesen. Såna
tillfällen som jag haft - både med hemgift och allt. Men när
jag nu inte kan det, hur ska jag då kunna tänka på det?
Hon gråter och sörjer... och det är förstås ledsamt... Men
vad ska jag göra? Jag kan inte!
Han bekräftade sina ord med en eftertrycklig nick, steg
upp från tråget, for med båda händerna genom skägget
och håret och började gå av och an med sänkt huvud,
tankfullt spottande framför sig.
- Maksim, sade han därpå i förlägen och bedjande ton,
vill du inte gå till henne och försöka förklara för henne
varför jag inte... Vad, vill du inte det, bror lille?
- Vad ska jag säga henne då?
- Säg henne hela sanningen... Säg: Han kan inte. Det
passar inte för honom... Och så kan du säga... säg att han
har en otäck sjukdom.
- Kallar du det för sanning? frågade jag.
- Nej... nej, det är förstås inte sant... Men det är en sån
bra ursäkt... Fan anamma! Det är då alltid trassel med
de välsignade fruntimren! Vad skulle jag ta mig till med
en hustru?
Han sträckte ut armarna med en sådan åtbörd av
förtvivlan att det var tydligt att han inte visste vad han skulle
ta sig till. Och trots det ofrivilligt komiska i hela denna
historia kunde dess dramatiska sida inte undgå att
intressera mig. Min stackars vän gick fortfarande av och an i
bageriet och talade liksom för sig själv.
- Och jag tycker inte om henne längre, hon inger mig
en riktig skräck! Det är som om hon ville suga mig till sig,
dra mig ner i ett bottenlöst kärr. Hon försöker få sig en
man, den dumma tokan - det är hon tillräckligt slug till.
Det var lösdrivarinstinkten som gjorde sig gällande,
väckt av det attentat som man försökte mot hans frihet.
- Nej, på den kroken fångar man mig inte, jag är en för
stor fisk! utbrast han skrytsamt. Jag sliter av reven jag...
och så är det slut med den saken! Han stannade mitt i
bageriet och försjönk småleende i tankar. Jag följde med
minspelet i hans upprörda ansikte och försökte gissa vad
resultatet skulle bli av hans funderingar.
129
9 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
