Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte titta in i bageriet. Hennes rufsiga hår hängde ner
över axlarna och bröstet, den vita halsduken satt på sned
och klänningslivet var sönderslitet över bysten. Hon var
stupfull och raglade av och an, hickande, svärjande,
hysteriskt skrikande, med blossande tårdränkt ansikte ...
Över henne lutade sig en storväxt man som med ena
handen stödde sig mot hennes axel, med den andra mot
husväggen och ideligen gastade:
- Kom då! Kom då!
- Sasja! Du har störtat mig i fördärvet... kom ihåg det!
Förbannelse över dig, din rödhårige djävul! Jag önskar
att du aldrig mer fick skåda dagens ljus. Jag hoppades att
jag skulle kunna bli en bättre människa, men du, du gjorde
bara narr av mig, din skurk... Men vänta! Det ska du nog
få igen... Han gömmer sig... Skäms du, din fördömda
skråpuk... Sasja... vännen min!
- Jag gömmer mig inte, sade Konovalov dovt i det han
gick fram till fönstret och kiev upp på tråget. Jag behöver
inte gömma mig... du har ingen anledning att... Jag ville
dig väl - hon får det bättre så, tänkte jag, och så ställer du
till med såna här historier...
- Sasja! Kan du inte slå ihjäl mig?
- Varför har du supit dig full? Vet du hur det har
kunnat bli... imorgon...
- Sasja! Sasja! Kasta mig i sjön!
- Seså, låt det vara nog nu! Kom! ropade basrösten.
- Din skurk! Varför låtsades du som om du var så snäll
och godhjärtad?
- Vad är det här för väsen? Vem är där?
Nattväktarens visselpipa blandade sig i samtalet,
överröstade det och tystnade åter.
- Varför trodde jag på dig, din djävul, snyftade flickan
utanför fönstret.
Så började plötsligt hennes fötter sprattla, for hastigt
upp och försvann i mörkret. Man hörde ett oredigt prat
och larm.
- Jag vill inte till polisen! Sasja! tjöt flickan ängsligt.
Mot stenläggningen ljöd tunga steg, visslingar, dova
snyftningar, skrik.
- Sa-asja! Käraste!
Det lät som om man obarmhärtigt misshandlade nå-
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
