Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresserade honom läste jag med flit just detta ställe. Han
hörde uppmärksamt på där han låg orörligt utsträckt på
golvet, stirrande upp mot det nedrökta taket.
- Så dog alltså Stenka. Så gjorde de slut på en
människa, yttrade Konovalov långsamt. Men man kunde i alla
fall leva på den tiden, man hade sin frihet, kunde gå vart
man ville och vara glad. Nu är det så stilla och fredligt
överallt, en sådan ordning... om man betraktar livet från
sidan är det idel fridfullhet. Vi läser böcker och får lära
allt möjligt... Men ändå står människan utan skydd och
ingen tar hand om henne. Att synda är förbjudet, men att
inte synda är omöjligt... På gatorna är det ordning, men
i själen är det oreda och villervalla. Och ingen kan förstå
den andre.
- Nå, Sasja, hur har du det nu med Kapitolina? frågade
jag.
- Vafails? spratt han till. Med Kapa? Den visan är
slut... Och han slog avgörande ut med handen.
- Jaså, du har gjort slut på det?
- Jag? Nej... hon har själv gjort slut.
- Hur då?
- På ett mycket enkelt sätt. Hon håller sig till sitt och
vill inte veta av något annat... Allt blir vid det gamla
utom det att förut söp hon inte, men det har hon börjat
med nu... Ta du ut brödet ur ugnen, jag lägger mig och
sover.
I bageriet blev det tyst och stilla. Lampan rök,
emellanåt klapprade ugnsluckorna, och skorpan på de
nygräd-dade bröden smällde där de stod och torkade. På gatan
utanför våra fönster stod två nattväktare och pratade.
Och ännu ett underligt ljud nådde då och då mina öron,
om det nu var en skylt som gnällde eller en människa som
jämrade sig.
Jag tog ut brödet och lade mig för att sova men kunde
inte somna utan låg med halvslutna ögon och lyssnade till
alla nattens ljud. Plötsligt får jag se hur Konovalov
ljudlöst reser sig från golvet och går fram till hyllan där han
tar boken om Stenka Razin, öppnar den och håller den
för ögonen. Jag kan tydligt se hans tankfulla ansikte och
hur han för fingret längs raderna, skakar på huvudet,
vänder på bladet, uppmärksamt stirrar på bokstäverna och
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
