Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade av sig svetten, rätade på ryggen, gned sig på
skuldrorna och fyllde luften med ett dovt sorl, likt ett retat
vilddjurs rytande.
- Hör på, landsman, vände jag mig till den arbetare
som jag hade bestämt mig för att tilltala.
Han vände sig makligt mot mig, knep ihop ögonen och
mönstrade mig uppmärksamt.
- Konovalov!
- Vänta... han böjde mitt huvud tillbaka som om han
ville gripa mig i strupen, och plötsligt strålade hela hans
ansikte upp av ett glatt och vänligt leende.
- Maksim! Fan, är det verkligen du, käre vän? Har du
också råkat ur hjulspåren och blivit en barfotalasse? Det
var präktigt! Att så där ströva land och rike kring - finns
det väl något bättre? Har du varit här länge? Varifrån
kommer du? Nu ska du och jag vandra hela jorden runt
tillsammans! Vad var det väl för liv - det där som vi
lämnade bakom oss? Bara svårmod och tråkighet, man lever
inte, man bara långsamt ruttnar bort! Alltsedan dess,
broder, har jag strövat omkring i världen. Alla de ställen jag
varit på, den olika luft jag andats in!... Men vad du ser
gentil ut, man kan knappt känna igen dig, av kläderna
skulle man kunna tro att du är soldat, av ansiktet student!
Nå, är det inte bra kanske att leva så där som flyttfågel?
Och Stenka kommer jag så väl ihåg och Taras och Pila
och alltsammans...
Han knuffade mig i sidan med knytnäven och slog mig
på axeln med sin breda hand som om han ville bulta mig
till biffstek. Jag kunde inte skjuta in ett ord till svar på
hans salva av frågor utan smålog bara - tämligen dumt,
antar jag - medan jag såg in i hans vänliga ansikte som
strålade av återseendets glädje. Jag var också glad att
återse honom, mycket glad, för sammanträffandet med
honom påminde mig om början av mitt liv, som
obestridligen var bättre än fortsättningen.
Slutligen lyckades jag likväl fråga min gamle vän
varifrån han hade fått ärret i pannan och lockarna.
- Jo, ser du, det är en särskild historia. Jag och två
kamrater fick för oss att vi skulle ta oss över den
rumänska gränsen för att se hur det såg ut i Rumänien. Nå, så
bröt vi upp från Kagula, en liten håla i Bessarabien just
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
