Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid gränsen, och smög oss iväg nattetid sakta och
försiktigt. Men ett tu tre skriker någon: "Halt! Wer daVi
hade stuckit näsan mitt i en samling tullsoldater! Vi tog
förstås till sjappen, men soldaterna satte efter oss, och en
av dem gav mig ett hugg tvärsöver skallen. Det var inte
så farligt, men jag fick i alla fall ligga en månad på
sjukhuset. Och tänk så underligt det kan vara! Den där
soldaten visade sig vara en landsman till mig, också från
Murom. Han kom strax därpå också till sjukhuset; en
smugglare hade tygat till honom och stuckit en kniv i
magen på honom. Vi kände igen varandra och började prata.
"Det var visst jag som gav dig den där skråman?" sa han.
"Visst var det du", sa jag. "Jag var tvungen", sa han,
"det är så i min tjänst, och du ska inte vara ond på mig.
Vi trodde att ni var smugglare. Titta, så de har tygat till
mig", sa han. "Det kan inte hjälpas - livet är en allvarlig
lek." Nå, han och jag blev goda vänner. Det var en
präktig pojke, Jasja Mazin hette han. Lockarna, frågar du?
Dem fick jag efter tyfusfebern, bror... Ja, jag hade tyfus,
ser du. Jag sattes i fängelse i Kisjinjov för att jag
olovandes hade gått över gränsen, och där fick jag tyfus... Jag
var riktigt illa däran må du tro, och jag hade väl aldrig
kommit därifrån med livet om inte sjuksköterskan hade
varit... Hon skötte mig och pysslade om mig som om jag
var hennes barn, jag kunde inte annat än förundra mig
över det, för vad behövde hon bry sig om mig? "Gör er
inte så mycket besvär, Marja Petrovna", sa jag, "jag
riktigt skäms." Men hon bara skrattade... En präktig
flicka ... Ibland läste hon för mig ur uppbyggelseböcker. Jag
frågade henne om hon hade något annat också att läsa.
Då kom hon med en bok om en engelsk sjöman som hade
räddat sig från ett skeppsbrott upp på en obebodd ö och
började ett nytt liv där. Det var väldigt intressant! Jag
tyckte så mycket om den boken, jag önskade bara att jag
hade fått vara med på den där ön. Tänk ett sånt liv! Bara
himmel och hav omkring en och så att vara alldeles
ensam och ha allt man behöver, och vara alldeles fri! Så var
det en vilde också. Men honom skulle jag ha dränkt, vad
tusan skulle jag göra med honom? Jag skulle inte ha haft
tråkigt även om jag hade varit ensam. Har du läst den
boken?
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
