- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
154

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Malva

i

Havet log.

Det skälvde under den heta vindens lätta fläktar som
drog över det med en fin krusning, återspeglade solen i
bländande glans och smålog med tusen süverglittrande
leenden mot den blå himlen. I den vida rymden mellan
himmel och hav genljöd det muntra plaskandet av
vågorna som slog upp på den sandiga landtungans flacka strand.
Detta plaskande och det av havet tusenfalt återspeglade
solglittret smälte harmoniskt samman till en oavbruten
rörelse, full av livsglädje. Solen var lycklig för att hon
lyste, havet för att det återspeglade hennes jublande glans.

Vinden strök ömt över havets mäktiga atlasglatta barm,
solen värmde den med sina heta strålar, och havet
suckade sömnigt under den milda kraften av dessa
smekningar och mättade den kvava luften med sina salta
ut-dunstningar. De grönaktiga vågorna löpte upp på den
gula sanden och lämnade där kvar sitt vita skum, som med
ett sakta frasande smälte på den heta sanden och fuktade
den.

Den långa smala landtungan liknade ett jättetorn som
hade störtat från stranden ut i havet. Dess spets stack ut i
det solglittrande vattnets gränslösa rymd, medan själva
halvön förlorade sig i fjärran, där ett dunkelt töcken
dolde fastlandet. Därifrån kom med blåsten en unken lukt
som föreföll oförklarlig här mitt i det rena ödsliga havet
under himlens blå och klara tak.

I den med fiskfjäll översållade sanden på landtungan
var pålar nedstuckna, och på dessa hängde nät som
kastade ett fint skuggmönster på marken. Några stora båtar
och en mindre låg bredvid varandra i sanden, och
vågorna, som spolade upp på stranden, tycktes vilja locka dem
till sig.

Åror, repbuntar, korgar och tunnor låg här och där på
landtungan, och mitt i allt detta reste sig en koja som var
hopsatt av videgrenar, bark och rörmattor. På en knölig
stock utanför dörren låg ett par stövlar med sulorna vända

154

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free