Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då berättade Jakov för honom att hästen hade dött, att
allt brödet var uppätet redan i början på februari och att
det hade varit omöjligt att förtjäna något. Höet hade inte
heller räckt, kon hade varit nära att svälta ihjäl. De hade
knogat sig fram så gott det gick till april, och beslutat att
Jakov, så snart plöjningen var över, skulle fara till fadern
och stanna där tre månader för att söka förtjäna något.
Det hade de skrivit till honom. Så hade de sålt tre får,
köpt bröd och hö, och så hade Jakov gett sig av.
- Jaså på det viset! utbrast Vasilij. Jaså, hm... Men hur
kan det komma sig? ... Jag har ju skickat pengar ...
- Ja, men hur mycket var det? Vi har bättrat på stugan
lite... gift bort Marja... och så har jag köpt en plog. Det
är ju hela fem år som har gått!
- Ja-a, det förstås! Jaså, det räckte inte? Hm... Men
soppan kokar väl över! Han steg upp och gick ut.
Han hukade sig ner framför elden, över vilken den
kokande kitteln hängde, skummade av flottet och försjönk
i tankar. Allt vad sonen hade berättat för honom berörde
honom inte särskilt, kom honom bara att känna sig
förargad på hustrun och Jakov. Hur mycket pengar hade han
inte skickat dem under dessa fem år, och ändå hade de
inte kunnat sköta gården ordentligt! Om inte Malva hade
varit där skulle han minsann ha låtit Jakov få höra
åtskilligt. Egenmäktigt, utan faderns tillåtelse, hade han gett
sig av hemifrån - det hade han förstånd till - men sköta
gården, det kunde han inte. Och denna gård, som Vasilij
under sitt angenäma och bekväma liv sällan ägnade en
tanke, föreföll honom plötsligt som ett bottenlöst hål i
vilket han under fem år hade kastat sina pengar. Han
suckade medan han rörde om i soppan med en slev.
I solskenet såg den lilla gulaktiga lågan från elden blek
och ömklig ut. Den blå genomskinliga röken drog bort
över havet som för att möta vågskummet. Vasilij stirrade
efter den och tänkte på sonen, på Malva och på att han
själv nu inte längre skulle vara så fri som förut. Jakov
anade nog redan vem Malva var...
Och hon satt inne i kojan och gjorde gossen förlägen
med sina djärva utmanande ögon i vilka ett ständigt
leende spelade.
- Du har väl lämnat kvar en fästmö därhemma i byn?
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
