Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Jag frågade efter dig på kontoret, och då var hon
därOch hon sa: "Istället för att gå till fots kan du ro
med mig i båten. Jag ska också fara dit." Och så for vi.
- Jaså, jaha... Och jag har undrat så många gånger hur
det gick för min Jakov.
Sonen smålog godmodigt på fadern, och leendet ingav
Vasilij mod.
- Nå, vad säger du om tösen?
- Åjo - hon går väl an, svarade Jakov svävande och
knep ihop ögonen.
- Det kan inte fan rå för, pojke! utbrast Vasilij och
fäktade med händerna. Först försökte jag låta bli... det
gick inte. Vanan ser du... jag är ju en gift man. Och så
lappar hon mina kläder och allt det andra... Och
förresten ... Ack ja! Kvinnfolk är lika oundvikliga som döden!
slutade han öppenhjärtigt sin förklaring.
- Vad angår det mig? sade Jakov. Det är din sak - jag
är inte din domare.
För sig själv tänkte han: Och en sån som hon ska lappa
byxorna åt dig!
- Och så är jag bara fyrtifem år. Hon kostar inte
mycket, hon är ju inte min hustru, sade Vasilij.
- Nej naturligtvis, instämde Jakov och tänkte: Hon
pungslår dig nog i alla fall.
Malva kom med en flaska brännvin och en hög
kringlor, och de tog itu med soppan. De åt under tystnad, sög
smackande på fiskbenen och spottade ut dem på sanden
bredvid dörren. Jakov åt mycket och glupskt; det tyckte
Malva synbarligen om, för hon smålog vänligt då hon såg
hur han spände ut sina solbrända kinder och ivrigt rörde
de tjocka fuktiga läpparna. Vasilij åt lite men låtsades
vara mycket upptagen av maten för att ostörd och utan
att Jakov och Malva märkte det kunna tänka över sitt
förhållande till dem.
Vågornas muntra och smekande musik avbröts av
måsarnas rovlystna triumferande skrik. Hettan hade blivit
mindre glödande, och in i kojan trängde då och då en sval
vindfläkt, mättad med den friska doften från havet.
Efter den smakliga fisksoppan och några supar började
Jakovs ögon bli tunga. Han log fånigt, hickade, gäspade
och stirrade på Malva så att Vasilij ansåg det nödvändigt
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
