Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon knyckte föraktfullt på huvudet och tystnade.
Hennes kalla och ringaktande ord gjorde Vasilij ännu mer
uppbragt. Men på samma gång hade han aldrig sett henne
så vacker, och mitt i sin vrede stirrade han på henne med
beundran.
- Ser man på så hon kraxar, sade han.
- Jag ska säga dig en sak till. Du har skrutit för
Ser-jozjka att jag inte kan leva utan dig, lika lite som jag kan
leva utan bröd. Men där tar du fel... Kanske älskar jag
dig inte alls och kommer inte alls hit för din skull, kanske
älskar jag bara den här platsen. Hon förde handen i en
vid omkrets. Kanske tycker jag om att det är så tomt och
ödsligt här - bara hav och himmel och inga elaka
människor. Och att du är här är mig alldeles likgiltigt. Det är
som ett slags betalning för platsen... Om Serjozjka var
här skulle jag komma till honom, om din son var här
skulle jag komma till honom. Allra bäst vore det om ingen
av er fanns här, jag tycker ni är vedervärdiga allihop. Om
jag vill kan jag med mitt utseende få vilken man som
helst... en som är mycket bättre än du...
- Jaså, är det på det viset? väste Vasilij ursinnigt och
grep henne plötsligt i strupen. Är det på det viset?
Han ruskade henne, men hon värjde sig inte trots att
hennes ansikte blev rött och ögonen blodsprängda. Hon
lade bara båda händerna på hans hand, som klämde
henne om strupen, och såg honom oavvänt in i ögonen.
- Jaså, det är vad du bär inom dig? röt Vasilij som blev
allt ursinnigare. Och du har ingenting sagt, din slinka ...
har omfamnat mig... kysst mig ... Jag ska lära dig!
Han tryckte ner henne mot marken och slog henne en
gång, två gånger hårt i nacken med sin kraftiga knytnäve.
Det var honom en riktig njutning när hans hand träffade
hennes fylliga fasta hals.
- Såja! Vad säger du nu, din orm? frågade han
triumferande och slängde henne ifrån sig.
Hon föll på ryggen, tyst och lugn, utan en suck,
fortfarande lika vacker fast tillrufsad och röd i ansiktet.
Hennes grönskiftande ögon såg på honom under
ögonfransarna, glödande av hat. Men han märkte inte hennes blick.
Då han, flämtande av upphetsningen och nöjd över att ha
fått ge luft åt sin vrede, segervisst vände sig mot henne
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
