Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smålog hon.
Först ryckte det knappt märkbart i hennes fylliga
läppar, så glittrade det till i ögonen, i kinderna visade sig
gropar, och hon brast i skratt. Vasilij stirrade häpen på
henne medan hon skrattade så högljutt och belåtet som
om han alls inte hade slagit henne.
- Vad satan går det åt dig! skrek han ängsligt och grep
brutalt hennes hand.
- Vasilij? .i. Har du slagit mig? frågade hon viskande.
- Javisst, vem annars?
Han såg på henne utan att begripa något och visste inte
vad han skulle göra. Skulle han slå henne en gång till?
Men hans vrede hade flugit sin kos, och han kunde inte
mer bära hand mot henne.
- Du älskar mig alltså? frågade hon, och hennes
viskande ton satte hans blod i svallning.
- Såja... nog om det för fan! sade han vresigt. Du
borde ha fått mycket mer!
- Vasilij! Och jag som trodde att du inte älskade mig
längre. Jag tänkte: Nu har han fått sonen till sig, nu jagar
han bort mig för sonens skull ...
Och hon skrattade alltjämt på samma underliga,
onaturligt högljudda sätt.
- Din toka! sade Vasilij, leende mot sin vilja. Pojken...
kan väl han befalla över mig?
Han blygdes för henne och tyckte synd om henne, men
så kom han ihåg hennes ord och sade med förnyad
barskhet:
- Pojken min har ingenting med det att göra... Och att
jag slog dig var ditt eget fel, varför retade du mig?
- Det gjorde jag ju med flit, jag ville sätta dig på prov.
Och med ett lugnande leende smög hon sig intill honom.
Han sneglade åt kojan till och omfamnade henne.
- Ställa mig på prov ja! Vad ska det tjäna till? Där fick
du för det.
- Skadar inte! sade Malva lugnt och slöt ögonen till
hälften. Jag är inte ond! Du slog mig ju av kärlek. Och
jag ska nog ge igen...
Hon såg fast på honom, ryckte till och upprepade med
sänkt röst:
- Å, jag ska nog ge igen!
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
