- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
182

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kassen av och an. Masten krängde från den ena sidan till
den andra, och aktern ömsom höjde och sänkte sig med
ett plaskande ljud som lät otåligt och förargat. Det var
som om båten ville slita sig lös från stranden och simma
ut i det fria vida havet och förargade sig över repet som
höll den kvar.

- Nå, varför går du inte? frågade Malva.

- Vart ska jag gå? svarade Jakov.

- Du tänkte ju ge dig av till stån...

- Det bryr jag mig inte om.

- Nå, far till far din.

- Och du?

- Vad?

- Följer du med?

- Nej...

- Då far inte jag heller.

- Tänker du hänga efter mig hela dan? frågade Malva.

- Jag har inte alls något behov av dig, svarade Jakov
förolämpad i det han steg upp och gick. Men han misstog
sig då han sade att han inte behövde henne. Utan henne
hade han tråkigt. En egendomlig känsla spirade upp inom
honom efter samtalet med henne - en dunkel opposition
mot fadern, en dov missbelåtenhet med honom. Igår hade
han inte känt det, och inte idag heller innan han träffat
Malva. Och nu föreföll det honom som om fadern var i
vägen fast han befann sig långt borta på den för ögat
knappt skönjbara strandremsan... Det föreföll som om
Malva var rädd för fadern. Om hon inte varit rädd skulle
han nog ha kommit henne närmare. Och nu gick han och
leddes utan henne fast han på morgonen inte alls hade
tänkt på henne.

Och han drev omkring på stranden, stirrade slappt på
de människor han mötte och växlade trögt ett par ord
med dem.

Där i skuggan av en barack sitter Serjozjka på en tunna,
knäpper på en balalajka och sjunger med en massa
grimaser:

Ack, herr polis!

Var snäll och hövlig på alla vis!

För mig i kurran, jag ömt er ber,

så jag i pussen ej kliver ner.

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free