Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Serjozjka spefullt och svepte in henne i röken från
sin cigarrett. Såna historier! Och jag som trodde att du
inte var av den sorten...
- Jag älskar ingen av er, sade hon återigen likgiltigt och
fläktade bort röken med handen.
- Nu ljuger du väl?
- Varför skulle jag ljuga? frågade hon, och av hennes
ton begrep Serjozjka att hon verkligen inte hade någon
anledning att narras.
- Men om du inte älskar honom, varför tillåter du då
att han slår dig? frågade han allvarsamt.
- Inte vet jag. Varför bråkar du med mig?
- Det var konstigt! sade Serjozjka och skakade på
huvudet.
Och så teg de båda en lång stund.
Det led mot natt. Över havet bredde sig skuggor från
molnen som långsamt gled fram över himlen. Vågorna
brusade. Elden ute på landtungan hos Vasilij slocknade,
men Malva spanade alltjämt ditåt. Och Serjozjka såg på
henne.
- Hör på! sade han. Vet du vad du vill?
- Om jag bara visste det! svarade Malva sakta med en
djup suck.
- Alltså vet du det inte. Det är illa! förklarade Serjozjka
i avgörande ton. Jag vet det alltid... Och med en
anstrykning av vemod tillade han: Men jag vill sällan något.
- Jag vill alltid något, sade Malva tankfullt. Men vad
-det vet jag inte. Ibland skulle jag vilja sätta mig i en båt
och fara ut på havet. Långt långt bort! Så att jag aldrig
mer behövde se några människor. Och ibland skulle jag
vilja vrida runt alla människor och låta dem dansa som
snurror omkring mig. Så skulle jag se på dem och skratta.
Än tycker jag det är synd om alla och mest om mig själv,
än skulle jag vilja döda varenda en och sist mig själv...
på något förfärligt vis. Och jag är ledsen, och jag är
glad... Men människorna är som av trä allihop.
- Genomruttna är de, instämde Serjozjka med låg röst.
Men när jag tittar på dig ser jag att du varken är katt eller
fisk eller fågel... Men lite av allt det där finns det hos dig
i alla fall. Du är inte lik andra kvinnfolk ...
- Gudskelov för det! smålog Malva.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
