Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Över sandrevlarna till Vänster om dem höjde sig månen
och övergöt deras gestalter och havet med sitt
silverskimmer. Stor och stilla gled den långsamt uppför det blå
himlavalvet, och stjärnornas klara glitter bleknade och smälte
bort i dess jämna drömmande sken.
- Du tänker - det är saken! sade Serjozjka i avgörande
ton och kastade cigarretten upp i luften. Och den som
tänker... den får leda vid livet. Man måste alltid göra
något, så att människorna omkring en kommer i rörelse
och känner att man lever... Man måste röra om i livet, så
att det inte surnar... Spatsera omkring i det hit och dit,
så länge du har dina krafter i behåll... då blir det muntert
omkring dig...
Malva skrattade.
- Det har du rätt i... Jag undrar ibland hur det skulle
vara - ifall man en natt tände eld på barackerna - tänk,
en sån uppståndelse det skulle bli!
- Ja det vill jag lova! utbrast Serjozjka förtjust, och
plötsligt puffade han till henne på axeln. Vet du vad...
jag ska säga dig något... vill du vara med om något
lustigt?
- Vad då? frågade Malva intresserad.
- Den här Jakov ... har du eldat upp honom ordentligt?
- Han står i ljusan låga, smålog hon.
- Nå... tussa ihop honom och fadern! Vid Gud, det ska
bli att skratta sig fördärvad åt! De kommer att ryka ihop
som ett par björnar... Brassa på ytterligare hos gubben
och hos den andra också ... Och så ska vi släppa lös dem
mot varandra... va?
Malva vände sig emot honom och betraktade
uppmärksamt hans fräkniga, muntert leende ansikte. I månskenet
såg det mindre fläckigt ut än det gjorde på dagen, då solen
lyste på det. Där märktes inte ett spår av elakhet eller
ondska, endast ett godmodigt och en smula fräckt leende
och en ivrig väntan på svar.
- Varför tycker du inte om dem? frågade Malva
misstänksamt.
- Jag?... Vasilij har jag ingenting emot... han är en
hygglig karl. Men Jakov... det är bara skräp. Jag tycker
inte om bönder, ser du - det är ett pack! De beter sig som
om de var fattiga föräldralösa - och så ger man dem bröd
193
13 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
