Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade liksom drunknat i sanden ... nu gick den honom upp
till livet... till axlarna... till hjässan. Han var borta. Men
efter ett ögonblick stack åter hans huvud upp ett stycke
längre bort... så axlarna... och så hela gestalten... Han
såg ännu mindre ut nu. Han vände sig om, såg ditåt och
ropade något.
- Förbannad vare du! Förbannad! Förbannad! svarade
Vasilij på sonens rop. Denne slog ut med handen och satte
sig i rörelse igen... så försvann han bakom en sandkulle.
Vasilij stirrade efter honom tills det började värka i
ryggen av den obekväma ställningen, lutad mot båten och
med knäna i sanden. Matt och mörbultad steg han upp,
raglande av den svidande värken i alla lemmar. Bältet
hade åkt upp under armarna på honom; med stela
fingrar knäppte han upp det, höll det framför ögonen och
kastade det ifrån sig. Så gick han mot kojan, stannade
framför en fördjupning i sanden, kom ihåg att han hade
fallit omkull där och att han annars kanske skulle ha fått
tag i sonen. I kojan var allt huller om buller. Vasilij sökte
med ögonen efter brännvinsbuteljen, upptäckte den bland
säckarna och tog upp den. Korken satt hårt nedslagen i
buteljhalsen, och brännvinet fanns kvar. Han tog
långsamt ur korken, satte buteljen för munnen och ville dricka.
Men glaset skallrade mot tänderna på honom, och
brännvinet rann ur munnen ner över skägget och bröstet. Det
hade ingen smak heller, var som vatten.
Han kände sig beklämd om hjärtat, tung i huvudet, och
det värkte i ryggen.
- Jag har blivit gammal, sade han högt och sjönk ner
på sanden vid ingången till kojan.
Framför honom utbredde sig havet - stort och mäktigt,
makligt böljande, fullt av kraft och skönhet.
Vågorna skrattade som alltid, bullersamma och lekfulla.
Vasilij blickade länge ut över vattnet och påminde sig
sonens giriga önskan: "Om allt det här var jord ändå! Idel
svartmylla! Och man fick sätta plogen i det!"
En frätande känsla av svårmod överväldigade bonden.
Han gned sig hårt på bröstet, såg sig omkring och suckade
djupt. Huvudet sjönk ner, och ryggen kröktes som under
en tung börda. Strupen snördes ihop som av ett
kvävningsanfall. Vasilij hostade för att få luft och korsade sig
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
