Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäller ner er. Alla är de glada åt det... och till slut så tror
jag det. Och jag hörde att de hade fört er hit och att de
redan varit här igen för att titta efter och trodde att ni var
stendöd... Jag gick också hit och tittade på er... och hörde
er stöna medan jag stod här. Och då jag såg er på det
viset, ni som är den starkaste människa i världen, så tänkte
jag för mig själv: Rättvise Gud, en sån styrka, en sån
styrka... och honom har de slagit! Och då tyckte jag så
synd om er, med förlov sagt, och jag tänkte att det skulle
vara bra om man tvättade er med lite vatten... Och det
gjorde jag, och då kom ni till sans ... Jag var så glad över
det... ack, vad jag var glad! Ni tror mig inte, va? Därför
att jag är en jude, va? Men nej, ni tror mig ju... och jag
ska säga er varför jag var så glad, och vad jag tänkte...
jag ska säga er sanningen ... Ni blir ju inte ond på mig, va?
- Jag svär dig det på korset... må blixten träffa mig!
bedyrade Artem.
Kain kom närmare och sänkte rösten ännu mer.
- Ni vet vad det är för ett liv jag för? Ni vet det ju?
Har jag inte, med förlov sagt, fått en massa puffar och
knuffar av er också? Och har ni inte gjort er lustig över
den skabbige juden? Är det inte sant, va? Ta inte illa upp
om jag säger sanningen, men ni har svurit! Bli inte ond
på mig! Jag vill bara säga att ni som alla andra har
förföljt den arme juden... och varför, säg? Är juden inte
barn till er Gud, har inte samme Gud gett honom och er
en själ?
Kain talade mycket fort och kastade fram fråga efter
fråga utan att vänta på svar. Alla de genmälen som han
hade funderat ut i sitt stilla sinne på de förolämpningar
och kränkningar som hade tillfogats honom vaknade
plötsligt upp inom honom och sprudlade som en kaskad över
hans läppar.
Artem blev förlägen.
- Hör nu, Kain, låt det där vara, sade han med dov
röst. Jag ska aldrig mer röra dig ens med lillfingret... och
om nån annan gör dig något sliter jag honom i stycken!
Begriper du?
- Aha! Där ser ni! skrek Kain triumferande och
smackade med tungan. Ni känner er skyldig gentemot mig, med
förlov sagt. Var inte ond på mig för att ni känner er skyl-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
