- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
228

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synder här i världen... Vi judar har en morgonbön som
låter så här: Välsignad vare du, Herre Gud, himlens och
jordens konung, för att du inte har skapat mig till
kvinna ...

- Det är inte möjligt! utropade Artem. Ber ni på det
viset till Gud? Vad ni är för ena konstiga människor...
Dumma är de förstås, de där kvinnfolken - men de måste
ju finnas till!... Och att ni ber så till Gud... nej, det är
inte rätt, och det är ju förolämpande för dem,
kvinnorna ... De har ju också känslor...

Han låg där orörlig och såg med alla bulorna på
kroppen ännu större och grövre ut medan den lille spenslige
Kain snodde omkring honom och av alla krafter gned
hans länder, bröst och måge med brännvin, varvid han
pustade av ansträngning och måste hosta av den skarpa
finkelstanken.

På flodkanten gick folk förbi då och då, man hörde
samtal och ljudet av steg. Båten låg på en sandbank drygt
en famn hög, och man kunde bara se kölen när man stod
uppe på sandbanken. Från floden skildes den av en smal
sandremsa, täckt av all möjlig bråte. Fast det var vått och
smutsigt runtomkring tycktes den denna dag vara
föremål för ett särskilt intresse. Man stannade, satte sig på
den, sparkade med fötterna mot dess sidor. På Kain
verkade allt detta oroande, han upphörde att prata och
pysslade stillatigande med Artem.

- Hör ni? frågade han sakta med ett ängsligt leende.

- Visst hör jag, svarade jätten belåtet fnittrande. Jag
begriper nog... de skulle gärna vilja veta när jag kan vara
på benen igen... så att de i tid kan bringa sina benknotor
i säkerhet. Håhå, de skurkarna! Det förargar dem allt att
jag inte kolade av ... att allt deras arbete var förgäves...

- Och om jag nu går min väg och lämnar er ensam,
viskade Kain med förskrämd uppsyn i hans öra, kommer
de då inte och... och ...

Artem måste skratta med full hals.

- Å du, din bjässe! Tror du kanske att de skulle vara
rädda för dig, va? Hahaha!

- Nej - men jag kan tjäna som vittne...

- Bah, dig ger de en sittopp så att du får mer än du
behöver. Sedan kan du spela vittne i den andra världen om

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free