Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människorna? Och vad är människorna för mig?
Huggormar som stinger mig överallt på min kropp och min
själ... Varför lever jag på jorden?... Och varför har jag
bara mött olycka... varför har solen inga varma strålar
för mig?
Han yttrade dessa ord halvt viskande, med lidelsefull
glöd, och hela hans ansikte skälvde liksom alltid då hans
av lidande och bekymmer nertryckta sinne gav sig luft.
Artem förstod inte hans ord, han såg och hörde bara
att Kain beklagade sig över något. Det gjorde honom
ännu svårmodigare.
- Börjar du redan jämra dig igen, sade han med en
förargad skakning på huvudet. Jag har ju sagt att jag ska
försvara dig!
Kain smålog bittert.
- Hur ska ni kunna försvara mig mot min Gud? För
det är ju han som prövar mig så hårt ...
- Jaså, menar du detja, mot Gud förmår jag förstås
ingenting, svarade Artem i trohjärtad enfald, och
medlidsamt rådde han den lille juden: Det är du tvungen att
bära... Mot Gud kan du ingenting göra.
Kain såg leende på sin beskyddare - och även i hans
leende låg något liknande medlidande. Så beklagade först
den starke den kloke, sedan den kloke den starke, och
dessa båda människor, som invärtes var så skilda åt,
bragtes för ett ögonblick närmare varandra i en gemensam
känsla.
- Är du gift? frågade Artem.
- Ack, jag har en stor familj - alltför stor för mina
krafter, svarade Kain med en tung suck.
- Ser man på! sade den ståtlige jätten. Han hade svårt
att föreställa sig en kvinna som kunde älska denna lilla,
klena, förskrämda stackare, och han såg nu Kain i ett helt
nytt ljus.
- Jag hade fem barn, berättade Kain, nu är det bara
fyra. En liten flicka, Chaja, hostade oupphörligt...
slutligen dog hon... Ack, Herre Gud!... Min hustru är också
sjuk - hon hostar oupphörligt hon med...
- Då har du det verkligen svårt, menade Artem
fundersamt.
Kain lät i tyst grubbel huvudet sjunka mot bröstet.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
