- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
252

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosex och en - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

käckt uppsvängda mustascher glänste de starka gula
tänderna. Hans väst var verkligen något märkvärdigt i sitt
slag, himmelsblå, skimrande, med broderade blommor och
knappar av något slags röda stenar. Och klockkedja hade
han också...

Det var en vacker karl denne soldat, lång och kraftig
med röda kinder och stora ljusa ögon som blickade klart
och vänligt. På huvudet hade han en vit hårdstärkt mössa,
och under det rena förklädet, på vilket inte syntes en fläck,
skymtade de smala tåspetsarna på ett par hypermoderna,
skinande blanka stövlar.

Vår förste bagargesäll bad honom i aktningsfull ton att
stänga dörren. Han gjorde det makligt och började fråga
oss om vår principal. Vi överbjöd varandra i att säga, att
mästarn var en illistig kanalje, en skojare, bov och
blodsugare - allt vad man kan och bör säga om sin principal
men som är onödigt att här återge. Soldaten hörde på,
snodde mustascherna och betraktade oss med mild och
klar blick.

- Ni har en massa flickor här i huset, sade han plötsligt.

Några av oss skrattade aktningsfullt, andra gjorde en

lysten grimas, och en talade om att vi hade nio flickor i
huset.

- Nå, är ni såta vänner med dem? frågade soldaten och
plirade med ögat.

Åter skrattade vi, men denna gång en smula tvunget och
förläget... Flera av oss skulle ha velat visa sig för
soldaten som en lika morsk hjärtekrossare som han, men det
var ingen som förstod sig på eller kunde det. Som ett
erkännande härav sade en sakta:

- Hur skulle vi kunna tänka på...

- Nej, det är nog lite svårt för er, sade soldaten
självsäkert och såg mönstrande på oss... Ni är inte av det
slaget ... ni har ingen hållning ... inte utseendet för er så att
säga. Och kvinnorna vill att en karl ska se något ut... att
han har en fin kropp ... och allt som det ska vara. Och så
har de respekt för styrkan... för en kraftig arm ... som den
här till exempel ...

Han tog högra handen ur fickan och visade oss sin till
armbågen nakna arm i den uppkavlade skjortärmen..»
Armen var vit och kraftig och täckt av guldglänsande hår.

252

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:37:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free