Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosex och en - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Ben, bröst... allt måste vara fast och starkt... Och så
måste man vara ordentligt klädd så att det vackra man
har tar sig något ut... Mig till exempel är fruntimren
alldeles galna i. Jag varken ropar eller lockar på dem, de
flyger mig självmant om halsen fem stycken i taget...
Han satte sig på en mjölsäck och berättade både länge
och väl om hur förtjusta fruntimren var i honom och hur
överlägset han förstod att handskas med dem. Sedan gick
han, och då dörren gnisslande hade slutit sig efter honom
satt vi länge tysta och tänkte på honom och hans historier.
Och så började vi plötsligt tala alla på en gång och kom
överens om att vi tyckte bra om honom. Så enkel och
hygglig han var - att så där bara komma in och slå sig ner
och prata! Ingen brukade någonsin komma in till oss,
ingen hade någonsin pratat så där vänligt med oss... Och
vi talade oavbrutet om honom och hans blivande
framgångar hos guldbrodöserna, som när de mötte oss på
gården antingen vek åt sidan med föraktfullt hopknipta
läppar eller gick rätt på oss som om vi var luft för dem. Vi
åter följde dem alltid med beundrande blickar både när
vi mötte dem på gården och när de gick förbi våra
fönster, om vintern klädda i små originella mössor och
pälsjackor, om sommaren i blomsterprydda hattar och med
brokiga parasoller i händerna. I gengäld talade vi om dem
sinsemellan på ett sätt som skulle ha gjort dem ursinniga
av vrede och blygsel om de hade hört det...
- Bara han inte fördärvar Tanja också! sade plötsligt
förste bagargesällen i bekymrad ton.
Vi tystnade alla vid dessa ord, slagna av bestörtning.
Vi hade för ett ögonblick glömt Tanja - det var som om
soldaten hade dolt henne för oss med sin vackra kraftiga
gestalt. Sedan uppstod ett högljutt gräl; några sade att
Tanja inte skulle nedlåta sig till sådant, andra försäkrade
att hon inte skulle kunna stå emot soldaten, och åter andra
föreslog att om soldaten började hänga efter Tanja skulle
vi slå honom sönder och samman. Till slut beslöt vi
samfällt att ge noga akt på soldaten och Tanja och varna
flickan, så att hon kunde ta sig till vara för honom...
Detta gjorde slut på tvisten.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
