Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Inledning.
Genom sin obestridliga öfverlägsenhbet öfver alla andra
jordiska varelser har människan blifvit kallad skapel-
sens krona, blifvit betraktad som höjdpunkten i de or-
ganiska varelsernas utvecklingskedja. Denna människans
öfverlägsenhet öfver alla andra jordiska varelser visar sig
på mångfaldiga områden, men måhända i intet fall så
ögonskenligt som i språket. Skulle äfven vid närmare
och djupare undersökningar människan likväl visa sig
vara blott till graden, ej till arten skild från djuren och
skulle hon således blott vara att betrakta såsom ett i
utomordentlig hög grad utvecklat djur, finnes det dock
— kunde man säga — en skiljemur mellan henne och
djuret, som ej kan undergräfvas, hennes förmåga att i
ord uttrycka sina föreställnimgar och tankar, hennes för-
måga att tala.
Det är emellertid en stor sanning, som den veten-
skapliga forskningen allt mer och mer bekräftar, att det
icke gifves några afbrott i utvecklingen, utan att man
tvärtom öfverallt i naturen skönjer en gradvis skeende
utveckling från det allra lägsta till det allra högsta.
Men då så är, må man ej förvånas, om det vid ett grund-
ligt betraktande skulle visa sig, att icke häller denna
sista skiljemur — språket — är någon värklig skiljemur,
att äfven den kan undergräfvas lika väl som alla andra.
Att företaga en undersökning i denna riktning, en under-
sökning, huruvida det ej finnes något samband mellan den
talande människan och det "stumma" djuret äfven i detta
hänseende, är tydligen detsamma som att söka utforska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
