Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, att människan urprungligen haft rymligare käkar och
större antal tänder än hon numera har. Den sistnämda
tandens förekomst hos kaukasiska rasen är ytterligt sällsynt.
Ett annat spår till genomgången förändring finner man
i mellankäkbenens förhållande hos människan. Med
mellankäkben förstår man den del af öfre käken, i hvilken
framtänderna sitta inkilade. Denna del är hos alla lägre
ryggradsdjur och hos de flesta däggdjur ett själfständigt ben,
skilt från öfverkäksbenen, d. v. s. de delar af öfre käken,
som uppbära kindtänderna. Men hos aporna och människan
äro mellankäkben och öfverkäkben sammanvuxna till ett
stycke. Denna sammanväxning äger dock ej rum förr än
efter födelsen. Barnet visar sålunda de ursprungliga
förhållandena, och dessa kunna stundom hos lägre
människoraser bestå hela lifvet igenom, isynnerhet hos sådana,
hvilka, såsom negerrasen, ha starkt framskjutande käkar.
Liknande är förhållandet med pannbenen, hvilka äro
sammanvuxna till ett enda stycke, ehuru de hos fostret,
liksom hos alla lägre däggdjur, äro skilda. Den "söm",
som förenar dem, visar sig dock stundom äfven på den
fullvuxna människans skalle, och detta är oftare fallet med
de människoskallar, man funnit från äldre tider, hvilket
man ju skulle kunna vänta, enär dessa i
härstamningslinien stå närmare de lägre djuren.
En allmänt inrotad foreställning är den, att
människans fot skulle genom en oöfverstiglig klyfta vara skild
från apornas s. k. "bakre händer". Detta beror
emellertid på ett missbruk af ordet hand. Apornas fötter äro
visserligen gripfötter, som äga en viss likhet med handen,
men denna likhet sträcker sig ej längre än till ytan. En
närmare undersökning visar, att apornas fötter äro
utrustade med samma muskler, som hos andra däggdjur
utmärka bakfötterna till skilnad från framfötterna. Stortån
har visserligen blifvit motsättlig mot de andra tårna
liksom tummen mot de andra fingrarne; men i båda fallen
har det varit gångorgan, som ombildats till griporgan.
Huru förhåller det sig i detta afseende med människan?
En undersökning af fotmuskulaturen hos människofostret har
bragt i dagen flera rudimentära muskler, som visa, att äfven
människans fot en gång varit ett griporgan, som haft
stortån motsättlig mot de öfriga tårna, på samma sätt som
hos aporna. Ett svagt minne från denna tid ser man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
