Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själsförmögenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppskattar beröm och visar sig i hög grad själfbelåten och
stolt, då han åt sin herre bär en korg. Han visar sig
nedslagen och skamsen, då han bannas, och erfar tydligen
blygsel, då han för ofta tigger mat.
Nyfikenhet och förmåga att uppmärksamma framträda
mycket tydligt, särdeles hos apor, och benägenheten att
härma är hos dem högt uppdrifven, liksom hos de vilda
människoraserna. Att djuren äga minne, är obestridligt,
och att deras fantasi är värksam, kan man se hos en
drömmande hund, hvars springande rörelser med benen,
hvars än ifriga skall, än ängsliga gnällande och lifliga
minspel under sömnen låta oss ana innehållet af hans dröm.
Att djuren ådagalägga ganska stora prof på förstånd,
måste hvar och en medgifva, som med intresserad
noggrannhet aktgifvit på hundar. Författaren har själf haft
tillfälle att iakttaga en hund, som genom att stiga upp
på ett gungbräde och slå på ett fönster plägade om
nätterna tillkännagifva sin önskan att få komma in, samt en
katt, som regelbundet själf öppnade en dörr genom att
hoppa upp och hänga sig med framtassarne på klinkan.
Ingen hade dresserat dem till dessa handlingar, som voro
fria yttringar af deras egen iakttagelse- och
slutledningsförmåga. Synnerligen förståndiga äro aporna, såsom med
talrika exempel skulle kunna bestyrkas. Följande torde
vara för ändamålet tillräckliga.
En bekant naturforskare, som höll i fångenskap
amerikanska apor, arter som stå lågt i apgruppen, berättar om
dem följande. Då han först gaf dem ägg, krossade de
dessa och spilde därigenom bort mycket af innehållet.
Sedermera knackade de varligt ena ändan af ägget mot
något hårdt föremål och plockade med fingrarne bort
bitarne af skalet. Sedan de en gång skurit sig med något
skarpt värktyg, ville de icke mera vidröra det eller också
handterade de det med den största varsamhet. De fingo
ofta sockerbitar, inlindade i papper; men stundom inlades
en lefvande geting i papperet, så att de blefva stuckna,
då de hastigt veko upp det; sedan detta händt dem en
gång, höllo de alltid först paketet till örat för att höra
efter, om något rörde sig däri.
Chimpansen krossar i naturtillståndet skalet på hårda
frukter med en sten. Det är det första simpla värktyget,
sådant vi ju kunna tänka oss, att också våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
