Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själsförmögenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven handlingar efter en gemensam plan och under
en gemensam anförare äro ej främmande för djuren. Då
t. ex. babianerna i Abyssinien plundra en trädgård, följa
de sina ledare under tystnad för att ej ådraga sig
uppmärksamhet. Om därvid något oförståndigt ungt djur gör
något buller, så straffas det af de äldre med ett slag för
att lära sig tystnad och lydnad. Sedan däremot all fara
är öfverstånden, visa alla en larmande glädje. I detta fall
se vi sålunda ett tydligt uttryckt ogillande af en
samhällsmedlems handlingssätt, och detta är synnerligen viktigt
för utbildningen af en samhällsmoral, som till rättesnöre
för handlingarne uppställer det allmänna eller samhällets
bästa.
Hos våra halfmänskliga förfäder ha vi anledning att
antaga, att sällskapligheten funnits utpräglad, och att
sålunda smärre samhällen bildats, hvilkas alla medlemmar
visade sympati för hvarandra, bisprungo hvarandra och
kanske lydde vissa anförare, så som förhållandet är hos
många apor. Måhända bestraffades också vissa
förbrytelser mot den allmänna meningen om samhällets bästa.
Sedan förståndet utvecklats något mera, och ett enkelt, af
miner och åtbörder underhjälpt språk kommit i bruk, så
ha sannolikt samhällsmedlemmarne i sitt handlingssätt låtit
starkt påvärka sig af de öfrigas bifall eller ogillande, och
på detta sätt torde de enklaste, hos de lägsta vilda raserna
gängse föreställningarne om rätt och orätt hafva uppstått.
Hos vildar sammanfalla i regeln dessa föreställningar med
föreställningarne om samhällets fördel och skada.
Tydligtvis kan intet samhälle bestå, om dess medlemmar allmänt
mörda, plundra och bestjäla hvarandra, hvarför dylika
handlingar troligen från början belagts med straff såsom
stridande mot samhällets säkerhet. Lika sannolikt är, att
dylika handlingar, riktade mot medlemmar af en
främmande stam, däremot ansetts för berömvärda, ty vildar
pläga ej utsträcka sina sympatier utanför sin egen stam
och anse på det lägsta stadiet hvarje handling tillåtlig, då
det gäller en främling.
Men vanor, som följas under många släktled, blifva
ofta ärftliga, och sålunda kunna de länge gällande
föreställningarne om rätt och orätt hafva öfvergått till ett
instinktartat rättsmedvetande, hvilket blifvit olika alltefter
de olika åsikterna om samhällets bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
