Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
platsen. Annars hade jag aldrig — Och så det
att du inte har något hem. Jag tyckte att det
var som om jag gjorde något orätt, när jag var
uppe i ditt rum och vi jämt och ständigt voro
tillsammans.
Kristian sparkade häftigt till en sten.
— Det var ju struntsaker, som jag skulle ha
satt mig över. Men om du kunde ana vad det
pinade mig, när folk sysslade med oss. Kom
jag på kontoret vid dåligt humör en dag så
började de, hela följet, han har fått ovett av
Uni, osams med Uni: Ringde du i telefon, kommo
de strax rusande, i synnerhet fruntimren, dem
kunde jag inte snäsa åt heller: Uni, Uni är i
telefon. Fy fan!
Det finns ju inte något annat sätt att få folk
att hålla näsan från andras angelägenheter än
att sätta det i tidningen och skicka kort och
allt det där. Då slipper man dem.
De elektriska båglamporna började plötsligt
susa och tändes, med ett sakta sjungande ljud,
ett strålande vitblått pärlband mot den roströda
aftonen.
Uni lade sin hand i Kristians.
—- Nu är din far redan ovanför Lillieströmmen.
Jag följer dig, det är så roligt att gå i stan, nu
när jag är så fin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
