Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET 65
bara leva ditt liv! Om jag varit vid teatern nu,
varit en bra skådespelerska och allting — jag
skulle uppge det. Du kan inte förstå allt, men
just för att jag inte har försökt, längtar jag så
våldsamt.
— Nu har jag så svårt att släppa det. Jag har
ju alltid velat det. Jag måste få veta om jag
duger.
Hon fick fram näsduken ur muffen och tryckte
den överallt mot ansiktet.
— Lilla Missekatt!
Uni log — samma melankoliska leende.
— Har du märkt hur sällan du kallar mig alla
de där gamla löjliga namnen, alla de där små
fånigheterna vi hade i början. Minns du att
då jamsade och nojsade vi jämt. Och så voro
vi alltid lyckliga, när vi voro med varandra.
Och alltid överens också.
Och i samma stund vi offentliggjorde det, så
blev det annorlunda.
Och vi tycka väl inte mindre om varandra nu?
J°> jag har tänkt på det, du hade kanske
ändå rätt den gången.
— Jag kände det — det skulle bli så. Du
borde ha hört på mig. Varför ville du ha det
eklat?
— Jag hade ju fått säkert löfte på den där
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
