Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET 83
längs med fjorden och smög sig inåt Sörkeda-
len, fyllande varje sänka mellan veståsarna, vil-
kas översta konturer stodo skarpa och svartblå
bakom varandra i oändlighet.
— Ser det inte alldeles japanskt ut? sade Char-
lotte. Det är det med skogen att den är ny i
alla väder. Alla åsarne där — i klart väder är
det bara en kompakt massa av mörk granskog.
Det är inte naturskönheten, som du säger. Det
är det att livet betyder så litet häruppe. Överallt
här, bara man kommer en smula utanför vä-
garna, bli spåren efter människorna så små och
lå. Staden med alla de liv, som korsa varandra
varje dag — husen, gatorna med stålskenor i
marken och trådar över varandra i luften, det
är bara ett litet litet utslag på jordens ansikte.
Skogen står utanför. Den har ju varit annor-
lunda en gång, naturligtvis, större träd, väldiga
kullfallna jättar, som fått multna i ro och
lavar och mossa och mögel, tänker jag mig.
Det är den eviga okänsligheten. Växande och
död. Minns du i somras på fjället? Kvernber-
get, som vi klevo upp på den där kvällen. Stu-
pet ned mot vattnet, den gulgrå, livlösa och
oföränderliga stenen, som den stått före män-
niskornas tid. När jag låg där i närheten, kunde
jag känna det som om jag och allt levande i värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
