Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET 97
__ Jag har aldrig varit det. Kan inte bli det.
Man blir inte anspråkslös av att vänta är det
inte sant, Uni? Man går och tar ut i förskott i
sina drömmar, lassar på och lassar på. Till
slut är allt vad livet kan bjuda för litet.
Vi gå ensamma, stirra ned i oss själva, spana
och undersöka, dikta och drömma.
Uni såg från sidan på Charlottes bleka rena
ansiktsoval i skymningen. Hon kände plötsligt
en längtan efter Kristian, våldsam och djup, en
varm, levande människa, inte denna frysande
ödslighet.
__ Du är som den där i sagan, Narkissos, du
vet. Han som älskade sin egen spegelbild och
drunknade.
— Ja, svarade Charlotte lugnt. Men tror du
inte att det är ganska många av oss som äro så-
dana nu för tiden?
Fru Hedels hade dukat med ljus och blom-
mor, vin och frukt, då de kommo hem.
Uni satt och mindes hur tjusad hon varit i
början över sådana kvällar hos Hedels. Hur
sorglöst och glatt de kunde skratta tillsammans,
modern och döttrarna. Hurudana voro de
andra, egentligen?
Charlotte skålade med alla. Nu skrattade hon
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
