Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET 139
Kristian kastade sig ner bredvid hennes stol.
— Uni, Uni!
Hon satt och skakade av ett snyftande skratt.
Uni låg helt passiv och lät barnmorskan pyssla
om henne, knäppa igen nattlinnet och lägga bar-
net i vagnen.
— Frun ska försöka sova litet, jag skall dra
ner gardinen.
— Nej gör inte det, jag kan sova ändå.
Hon låg och såg mot fönstret. Solstrimman
drog sig mer och mer undan, men gården låg
med guldskimmer över sig, det töade från taken
så att väggen var fläckig av det rinnande vatt-
net, det droppade och stänkte och skvalade från
takrännorna. Det blåste ute, så att dropparna
flögo på sned mot fönstret. Uni tänkte längtans-
fullt på hur ljum och vårlig denna blåst måtte
vara.
Hon hade blommor bredvid sig, klungor av
små, små nästan färglösa blåsipor med mycken
mossa omkring och en vas med ett par eldröda
tulpaner och tre raka narcisser i vitgrönt drivet
grönt. Birgit hade haft det med sig.
Birgit kom nästan var dag. Det var något i
hennes deltagande, som gjorde Uni så gränslöst
ont. Hennes intresse för Unis tillstånd innan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
