Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
lilla kommit till världen, och de små behändiga
plagg hon sytt, hennes förtjusning över den lilla
flickan — det var något så bedrövligt i det, som
om hon alldeles resignerat för egen räkning,
Birgit med sina tjugutre år, och ödmjukt var be-
redd att låta sig nöja med att se andra leva, göra
vackra saker till annans hem, älska andras barn,
hon som tusen gånger mer än Uni förtjänade
att ha hem och barn.
Det skar i henne, när Birgit tog barnet och pra-
tade med det. Kom till tant Birgit. .. Uni kunde
inte förmå sig att säga »tant» Birgit.
En sparv kom farande och dök ned i julkär-
ven, som vit och vissen hängde ute i solen, så en
till, så en hel skara, som vänder upp och ned
på de tomma axen och skreko bedövande och
metallgällt.
— Det var något med sparvar och julkärve,
ett intryck, som Uni sökte efter. — Jo. Det
var just samma dag hon måste lägga sig, hon
hade varit ett ärende i grönsaksboden. Där hade
hon stått och sett på en sparvflock, som skrek
och väsnades i en julkärve. Det var inne i en
liten plantering, en sådan där med en liten sy-
rénberså, tre högstammiga rosor i vart och en
rabatt med svarta, ruttna astrar. Och på den
smutsiga, håliga upptöade snön låg kärven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
