Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET 141
Hon mindes plötsligt beklämmande tydligt hela
bilden och sin egen outsägligt hjälplösa känsla
av armod och ringhet.
Hennes tårar runno långsamt, långsamt över
kinderna, de voro helt kalla, då de lcommo ner
på halsen vid örat.
Då hon vaknade var det mörkt i sängkamma-
ren och lampan tänd i matsalen.
— Kristian!
— Du har sovit ordentligt! skall jag tända
här — hur känner du dig? Vill du ha middag,
så skall jag ropa på fröken.
Det såg nästan festligt ut då lampan var tänd
på byrån och sken på alla blommorna.
— En sådan härlig ros, är det du som har
haft den med dig?
Kristian kysste henne. Han satte sig på säng-
kanten.
— Men du är väl hungrig?
— Jag vill hälst vänta litet. Skall du gå på
kontoret igen?
— Ja, ledsamt nog.
— I morgon, när jag får komma upp — är
det inte härligt att det är söndag så att du är
hemma — du får allt leda mig, jag har visst
glömt att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
