Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET 143
liga och blåröda stucko ut ur de alltför vida
ärmarna. Det var ett ynkligt småväxt och ma-
gert barn med skrumpen hud, ådrorna lågo som
ett violett nät och händerna voro helt smala.
— Kristian, jag ligger och tänker på vad
mamma måtte ha tyckt om mig.
— Kristian lutade sig nu över sin hustru och
sitt barn, förenande dem båda i en smekning.
— Jag tänker på hur gränslöst mycket jag
tycker om er båda.
— Om någon kom och sade mig, Kristian, att
jag skulle gå igenom allt igen, alltihop, annars
skulle jag mista henne, vid Gud, då skulle jag
vilja det, jag skulle inte gruva mig ens.
Kristian hade gått. Uni låg och kände barnets
mjuka huvud under sin hand. Hennes ord nyss
liksom fyllde rummet.
Hon menade dem. Ja, det gjorde hon. Å,
ofta var det så, att hjärtat kunde gå i bitar, så
älskade hon dem, Kristian och deras barn.
Om hon bara visste, hur väl hon skulle göra
honom. Hon kunde känna det som om hon
ville förlyfta sig, spränga sig, spänna sin själ
till dess yttersta gränser för att hon ej kunde
bli kvitt en förnimmelse av, att han älskade
henne mer än hon honom, mer än hon för-
tjänade. Hon låg ju här och gruvade sig över
H . HB BBHBtf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
