Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
att inte kunna ge honom nog tillbaka för vad
han gav.
Iion hade ofta varit svår mot honom i vinter.
För att hon inbillade sig att när han talade
så mycket om barnet och gladde sig så åt det,
så var det för att han nu vore säker på att han
hade henne, att nu tänkte hon inte längre än
till hans hem, hans barn. — Att hon verkligen
kunnat vara så tarvlig.
Det var ju det grymma, att sista rollen slagit
så väl ut. Det kanske kommit sig av att hon
varit onormal eller av allt hon upplevat denna
vår och sommar — alltnog, hon hade släppt sig
lös som aldrig förr. Det var ingenting att räkna
med — kunde inte kallas ett genombrott eller
sådant.
Men det var tillräckligt för att hon skulle sörja
över att ha behövt sluta. Och Kristian hade varit
förtvivlad för hennes skull. Men det hade liksom
blivit till ingenting nu igen, hon hade redan
kommit så oändligt långt bort från det. Tills
Torbjörg en dag var uppe och såg på den lilla.
Då hade hon berättat att det varit så många
som talat om hennes spel. Hon borde ta vid
efter sin framgång så fort hon kom upp.
Sedan hade Kristian talat med henne om del.
Hon fick inte, fick inte ta någon hänsyn till annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
