Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
nöjd med sig själv, som satt och blev melanko-
lisk. Det var inte riktigt ärligt, att hon önskat
ha honom för sig själv. Han hade varit så myc-
ket för henne, och vad hade hon kunnat vara
för honom? Ack, allt vad hon själv i hemlig-
het önskat och begärt av livet — ja, hon borde
vara mera glad för hans skull. Han var som han
brukade, han skrattade, då han sade »min ung-
domskärlek», men hon hade känt att det låg
mycket, mycket under. Och hon hade alltid
förstått hur ensam han var.
— Ni vet själv Edele att ni har sagt att en
väninna är motsatsen till en vän.
—- Det var i så fall illa sagt av mig.
— Illa — är det inte sant?
— Nej, jag tror inte det heller. Riktiga vän-
innor har jag aldrig haft, skall jag säga er. De
som sökte mig och som jag var med — det var
nedrigt av mig ait jag ibland gjorde narr av
dem. Ty i själva verket voro de snälla och präk-
tiga. Jag tyckte bara att de voro litet löjliga —
det där att alltid tro att någon är kär i dem
eller de i någon. Och de anförtro mig fyra för-
älskelser på ett år — jag anförtrodde aldrig dem
något. Förresten var det visst därför de tyckte
om mig allesammans — jag lät dem prata ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
