Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FKÄMLING 157
Edele skrattade och Dyrssen skrattade.
— Ja, sade Edele. Och nu sitter jag och
driver med dem igen. Men varför anförtro frun-
timmer sig åt andra fruntimmer, det är dumt!
— Vet ni Edele, ni är som en liten silkes-
strumpa, som fallit ner i en korg ullsockor.
— Ja, ni måste få den föreställningen att jag
tror det om mig själv. Men herregud, alla dem
jag har kommit litet inpå livet — i sina egna
ögon stå de på var sin piedestal och se ned på
de andra. Till och med de mest alldagliga bland
dem. Så att vi äro väl av samma ull. —
—• Ni säger så, ja.
— Men jag menar det naturligtvis inte. Nej.
Och jag vet mycket väl, att det är fatalt. Just
för att man så lätt kommer att anse att man
själv är något så särskilt. Men jag vet ju att
det ligger silkesstrumpor i långa banor på an-
dra hyllor. Det går tolv på dussinet av dem
med.
Dyrssen teg först. Så sade han:
— Filippin!
Edele såg förbluffad upp.
— Mins ni inte i julas att vi spelade filippin
till första gången ni inte skulle vara ärlig.
Edele skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
